HANNA BELING

Skulptur av "Svennis". Avtäckning söndag 15 december i Torsby

Ett arbete pågår i min ateljé med skulpterandet av en helkroppsfigur av Svennis. Skulpturens original görs i vax och gips men sedan gjuts Svennis i brons. Skulpturen ska vara uppvärmd så den är ljummen när man klappar den och ska stå på Svennis torg i Torsby.

Läs artikel i Mitt i Stockholm

Min idé till Närlundaskolan var att skulptera utrotningshotade djur och bygga en ark som de får kliva upp i för att räddas på jorden. Projektet kallas ” Hannas ark”. Det faktum att vi utrotat ett flertal trädsorter som djur lever i gör att dessa djur inte har något hem. Min tanke var att fördjupa mig i de utrotningshotade djuren såsom Ekorre,Koala,tapir,palmmård och Lodjur Djurens hem arken i trä. Djuren får ett nytt hem i Askersund långt från översvämningar och skogsbränder.

På skolans kulle har jag valt att placera två skulpturer av kattungar.Kattungarna porträtteras i 8 veckorsåldern. När de precis har lärt sig gå och är vingliga i benen. Den ena kattungen står upp och har måttet 110x 80x 90 cm. Den andra kattungen sitter och har måttet 130 x 80 x 90 cm. Skulpturerna är gjutna i vacker silvergrå aluminium. Kattungarnas ögonen är målade blåa. Kattungarna har precis lämnat sin kattkorg och börjat upptäcka världen utanför. De är nyfikna och busiga. Min tanke är att de ska uppmana till lek och upptäckarlusta.Deras blå ögon söker kontakt med barnen på skolgården och manar till omsorg och kontakt. Maria parkskola är Kattungarnas nya hem och de har varsitt halssmycke som visar på tillhörighet. Smyckena lyser både på dagen och när mörkret faller. Skulpturerna är placerade ca 200 cm ifrån varandra och samspelar med varandra

Det första jag tänkte på när jag skulle gestalta Fadime var den styrka som avspeglas i hennes långa livskraftiga slingrande hår. Jag låter trädet gestalta denna kvinna, som är stammen och grenarna sträcker sig upp mot ljuset och friheten. Varje gren har en egen fri vilja, så som Fadime borde fått haft. De snirklande rötterna symboliserar hennes ursprung. I stammen har jag låtit en spegel bli ett tecken för hennes ansikte. I spegeln möter man både Fadime och sig själv och funderar ofrånkomligt på sin egen roll i sammanhanget.

I Blåsut söder om Stockholm står två chihuahuor gjutna i brons.Här har jag modellerat hundarna i stort format eftersom chihuahuan själv inte har någon uppfattning om att den är liten. Skulpturerna är förstorade till den storlek hunden själv upplever att den har. Den stående hunden är 150 x 120 cm och den sittande 160 x 120 cm. Min avsikt är att när betracktaren möter möter skulpturernas blickar skall nyfikenhet och associationsförmåga väckas. Skulpturerna tål mycket väl att klättras på och uppmanar till lekfullhet. Hundarna är försedda med varsitt halssmycke som lyser när mörkret faller.

På en promenadstig längs Märstas å har jag placerat en Gorillaunge och en Näsbjörn. Gorillaungen klättrar på en lyktstolpe och Näsbjörnen står på en bänk. Djuren ser ut att själva ha hittat sin plats i omgivningen och kommunicerar med varandra samtidigt som de är självständiga.

Innergården är utsmyckad med en grupp på tre grisar. Det är en Vildsvinsunge, ett grisfoster och en griskulting. Vildsvin och grisar har en världsvid utbredning och lever idag på de flesta ställen av vår jord. Djurets ”ansiktsuttryck” med sitt tryne är mycket uttrycksfullt och har en nästan mänsklig karaktär. Nu låter jag de tre grisarna bekanta sig med varandra och bosätta sig i Katrineholm. Skulpturerna samspelar med varandra och hör ihop. De vädjar till kontakt och omsorg från betracktaren.Skulpturerna är gjutna i vackert silvergrå aluminium. Min tanke är att de äldre boende i miljön och även besökare ska få en andningspaus och en lugn stund i mötet med djuren.

En Gorillaunge klänger på en pelare inne i förskolan. Tanken är den själv klättrat runt och hittat sin plats i omgivningen och söker kontakt med barn och personal dels med sin blick och dels med sin nyfikenhet. Nu när så många djurs naturliga livsmiljö är hotad av torka, bränder och skogsskövling är det tur att gorillaungen fått ett hem på Slavsta förskola. skulpturen är gjuten i silikon och mäter 30 x 50 cm. På en bänk står en Näsbjörn och kikar nyfiket på barnen på förskolan. Näsbjörnen lever i SydAmerika men har nu hittat sitt hem i Sverige. skulpturen tål mycket väl att klappas på och bli omskött. Materialet är silikon ( 40 x 65 cm)

På skolgården ligger en hyenaunge (27x15)cm på en bänk. Djurets gröna ögon vädjar till kontakt och omsorg från barnen på skolan. En dvärggalago 52x30)cm klättrar på en pergula och tittar nyfiket ned på betraktaren med sina blåa ögon. Det är tänkt att man ska kunna få en andningspaus på skoldagen och slå sig ner bredvid djuren. Djuren samspelar med varandra och barnen på skolan.

Jag arbetar föreställande och inspirerad av bla. renässansens porträttkonst klär jag ut mina skulpturer och fogar ytterligare en dimension till uttrycket genom att skapa atmosfär kring huvudföremålet med olika rekvisita, klädsel och dylikt. De material jag utför skulpturerna i är vax, plast, silikon och brons.Under en tid har jag arbetat med att experimentera med skalor och gå upp och ner i format.Jag har särskilt prövat att förstora kraftigt, för att se hur uttrycket förändras beroende av om skulpturens storlek underdrivs eller överdrivs.Kanske har jag en fascination för det oprövade, det begynnande. Min serie djur är ett prov på en nyfikenhet hos mig för ursprungliga , primitiva däggdjur.